Giftiga trädgårdsväxter: idegran
En idegranshäck är vacker, men kan samtidigt vara farlig, eftersom idegranar är giftiga häckväxter.
För många trädgårdsmästare är idegranen en häckväxt som nästan enbart för med sig en lång rad av fördelar. Idegranens växtsätt är idealiskt för anläggandet av en städsegrön häck som är exceptionellt lättskött. Om vi däremot letar efter nackdelar hos idegranen finns det en sak som är viktig att ta i beaktande: idegranen är en giftig trädgårdsväxt. Detta behöver naturligtvis inte vara ett oöverkomligt hinder, men är något att ta hänsyn till innan du planterar idegran i trädgården. I värsta fall kan husdjur eller små barn stoppa delar av växten i munnen, vilket kan vara dödligt. Att vidröra idegranen är dock helt ofarligt.
Vilka delar av idegranen är giftiga?
Idegranens alla olika delar är giftiga. Det spelar inte heller någon roll om du väljer att plantera Taxus baccata, Taxus media 'Hillii' eller Taxus media 'Hicksii' i trädgården. Den enda tydliga skillnaden i detta avseende är att honplantan 'Hicksii' får bär om du ser till att den pollineras av hybrididegranen 'Hillii'. Dessa bär är i själva verket skenfrukter. Fröna är egentligen själva frukterna, medan det dekorativa, röda "fruktköttet" enbart är ett fröskikt. Detta fröskikt är den enda delen av idegranen som lämpar sig för mänsklig konsumtion, och dess smak kan beskrivas som ganska sött.
Ät dock aldrig av bären i sin helhet. Fröna innehåller nämligen det giftiga ämnet taxin, som också finns i idegranens barr, grenar och stam. Matsmältningssystemet hos fåglar är anpassat till detta – om fåglar äter av bären kommer fröna att förbli intakta under hela matsmältningsprocessen. På så sätt har fåglar i hundratals år bidragit till att växterna har spridit sig. Men när människor eller de flesta däggdjur äter av bären, kommer fröna däremot att smälta i magen. Som ett resultat av detta kommer taxinet ut i blodomloppet, vilket kan vara dödligt.
Den goda nyheten är att mänskor bara riskerar att dö av idegransförgiftning om de medvetet stoppar delar av växterna i munnen. Djur som befinner sig i närheten av idegranar kan dock vara en aning knepigare. Av denna anledning har idegranen aldrig varit någon populär växt vid jordbruksmark, till skillnad från de flesta andra häckväxter som vi använder oss av i dagens läge. I övrigt kan det vara bra att veta att idegranens barr är den delen av växten som innehåller mest taxin.
Minska risken för idegransförgiftning
Om du har små barn, men ändå vill ha en idegranshäck i trädgården, rekommenderar vi att du väljer en hanplanta, såsom hybrididegranen 'Hillii'. Barn är i allmänhet mindre benägna att stoppa grenar eller lösa barr i munnen i jämförelse med de röda bären. Hanplantor får inga bär alls, men kan däremot användas för att pollinera honplantor, vilket leder till att bären växer fram på honplantorna. En idegranshäck utan bär tilltalar vanligtvis inte barn på samma sätt som en häck med bär, och är således ett mindre riskfyllt val.
Risken för idegransförgiftning är däremot större på platser där boskap vistas i närheten av häcken. I synnerhet hästar brukar ibland vilja äta av idegranarna. Hästen är dessutom i själva verket det djur som är mest mottagligt för idegransförgiftning. Förgiftningen hos mänskor kan ibland kan pågå i flera timmar, vilket innebär att livräddande åtgärder fortfarande kan utföras, medan det har hänt att hästar har dött inom några minuter efter att de har intagit barren, utan att de först har påvisat sjukdomssymptom. Detta kan redan ske vid konsumtion av mindre än 2 gram barr per kg kroppsvikt.
Den enklaste lösningen är att välja häckväxter som är mindre giftiga än idegranen. Om detta inte är möjligt rekommenderar vi att du ser till att platsen där din idegranshäck står inte är tillgänglig för boskap. Utöver detta bör du vara noggrann med att avlägsna allt beskärningsavfall efter varje beskärning. Taxinet förblir nämligen fortfarande aktivt efter att grenarna och barren har torkat ut.
Vad händer om någon trots allt har ätit av idegranen?
Ibland kan det hända att mänskor får i sig delar av idegranen trots alla försiktighetsåtgärder. Barn som äter av bären spottar ofta ut fröna, eftersom de smakar mycket bittert. I så fall behöver du inte vidta några åtgärder, förutom att du eventuellt kan låta barnet undersökas av en läkare. Om taxinet har förtärts bör åtgärder däremot snabbt vidtas. Taxin har nämligen en förlamande effekt på hjärtat och lungorna. Vid intag av små mängder taxin kommer ett barn troligen enbart att lida av magkramper, illamående, diarré, yrsel eller hallucinationer. Allvarligare förgiftningar kan dock leda till kramper, hjärtarytmier, kraftiga blodtrycksfall och slutligen hjärt- eller andningsstopp.
Av föregående orsaker är det viktigt att du kontaktar en läkare eller ett sjukhus så snart som möjligt efter att taxinet har intagits. På så sätt kan man snabbt fastställa huruvida sjukhusbehandling krävs. Vad beträffar djur kan detta vara en aning krångligare, särskilt om saken gäller hästar, där förgiftningen som nämnts kan gå mycket snabbt. Om en veterinär befinner sig i närheten är det möjligt att denne fortfarande kan utföra en livräddande operation, men ofta är det redan för sent innan behandlingen kan påbörjas. Förebyggande åtgärder är således ett absolut måste om du vill plantera en idegranshäck i närheten av betande boskap.
Idegran som livräddande växt
I motsats till vad man kunde bli ledd att tro kan idegranen i själva verket också rädda liv. Ett extrakt från barren på Taxus baccata kan användas för att framställa läkemedel som används för att behandla olika typer av cancer, i synnerhet äggstocks- och bröstcancer. Somliga institutioner samlar därmed in beskärningsavfall för vetenskaplig forskning och produktion av dessa läkemedel. Således är idegranens barr inte enbart livshotande, utan uppfyller också en allmännyttig funktion.