Växtzoner
Växtzoner (odlingszoner) och vad zontalet säger om häckväxters härdighet
Zonkarta
År 1910 publicerades zonkartan för första gången av Riksförbundet Svensk Trädgårds förgångare, Sveriges Pomologiska Förening som huvudsakligen var sysselsatt med fruktodling. Zonkartan hade för avsikt att ge inblick i olika klimatområden i landet, och vilka växtarter som kunde odlas i varje zon, med hänsyn till dessa växters hårdhet i olika omständigheter.
I århundradet sedan första kartan för de olika odlingszoner, eller växtzoner som de numera oftast blir kallade, ritades blev den omarbetat ett antal gånger allt eftersom nya insikter och erfarenheter tillades. Så småningom utökades kartan från 4 odlingszoner till 8, och dessutom kom listan för härdigheten av fruktträd att utvidgas med prydnadsträd och ett stort antal buskar. Perenner å andra sidan har officiellt inte blivit intagna i växtzon systemet (fastän vissa trädgårdsentusiaster och en del odlare använder växtzonförteckningen även för perenner), och de har ett helt eget system för att ange härdigheten; men mer om detta lite längre ner i berättselsen.
*Publicering av zonkartan på vår webbsida sker med tillstånd från Riksförbundet Svensk Trädgård.
Växtatlas: plantlistan utbreddes med vedartade (prydnads)växter
År 1961 publicerades den första Växtatlassen av Riksförbundet Svensk Trädgård som ger en mer fullständig bild eftersom den inkluderar både själva zonkartorna och en stor lista med olika fruktsorter, samt vedartade prydnadsväxter och deras härdighet. Växtatlassen blev reviserad och utvidgades år 1966 och sist i år 1993.
Visserligen finns det både klimatförändringar och många nya växterarter som har utvecklats sedan 1993, som gör att växtatlassen inte längre är 100% aktuell nuförtiden. Men som grovindelad geografisk referens fungerar zonkartan fortfarande mycket bra, i alla fall för att ange härdigheten för vedartade växter. Även om klimatet har ändrat sig uder senaste årtionden, så finns ändå de grundläggande skillnaderna mellan de olika zonerna kvar.
Det är alltså den sistnämnda utgåvan av Växtatlassen som vi hos Häckväxteronline.se främst baserar oss på när vi skriver om härdighet och zonangivelser på våra produktsidor. Det betyder emellertid ej att plantorna som inte på sin produktsida visar en specifisk zonantydan därför inte är lämpliga för det svenska klimatet; bara de har inte hunnit komma in i växtatlassen än, eftersom den inte uppdaterats sedan 1993.
Vedartade (häck)växters härdighet
Sverige indelades i 8 växtzoner eller odlingszoner för vedartade (häck)växter, som antydas I-VIII. Ju högre talet, desto härdigare växten anses vara. Men zonerna bestäms inte av en enkel pennstreck på kartan, utan av meteorologiska uppgifter och geografiska inflytanden. Det betyder att, fastän zon I finns i mildaste delen av landet och zon VIII i de kallare och kärvare delarna, det inte alltid är en självklar följd att zon I finns i södra trakten och zon VIII i norra Sverige! Geografiska variabler såsom t. ex. närheten av hav, sjöar, fjäll eller höjden över havet kan spela en stor roll i omständigheterna som råder i en odlingszon. Till exempel kan närheten av stora vattenytor eller öppna blåsiga ytor stark påverka temperaturen i ett område och göra klimatet ‘mildare’ eller tvärtom kärvare än vad man annars skulle vänta sig där. På grund av detta ormar sig växtzonernas gränser en väg genom landet, och kan det i vissa fall hittas två eller tre helt olika zontal nästan bredvid varann, eller t. ex. ett litet område med zontal V som en “ö” i mitten av ett område som annars bär zontalet II. Klimatet kan alltså i praktiken ibland vara ganska annorlunda till och med inom samma området av landet. Dessutom finns det även det så kallade mikroklimatet i själva trädgården (eller t.o.m. olika mikroklimat i olika delar av trädgården) som kan hjälpa eller hindra en växt att överleva i en viss odlingszon. Detta mikroklimat blir påverkat av olika saker såsom t. ex. närvaro av en damm, eller av någon typ av vindskydd, eller av stora träd eller sten.
….. hur står det nu till med perenner?
Zonkartan gäller ej för perenner
Zonkartan som sist uppdaterades år 1993 gäller endast för vedartade (häck)växter, och i Växtatlassen ingår därför bara zonangivelser för vissa träd, buskar, rosor, fruktträd och klätterväxter. Ett antal odlare har emellertid utvecklat ett helt annat system för att antyda perennernas härdighet eller övervintringsförmåga: här anses skyddat läge och väldränerad växtplats vara de viktigaste faktorer som spelar en avgörande roll.
Härdigheten för perenner/örtartade plantor anges på följande sätt
För 40 år sedan lanserades av svenska perennaodlare ett härdighetssystem som delvis utgick från landets olika geografiska delar. Plantans härdighet utsågs i detta system av en gradering med bokstäver från A-D. Progressiv insikt har under tiden säkerställt att tanken att det geografiska läget spelar den viktigaste rollen för perenners överlevnadsgrad har övergetts. Det gamla systemet har därför under senaste åren blivit uppdaterat och utökat.
I det nya systemet utgår man inte längre från breddgraden där din trädgård befinner sig utan från sannolikheten för lyckad övervintring. Viktigaste förutsättning för det är enligt nuvarande insikter att plantorna är planterade i sitt rätta läge: rätta ståndorten är alltså viktigare för övervintringschansen än var i landet man befinner sig.
Det förnyade härdighetssystemet är fortfarande indelat från A-D beroende på övervintringsförmåga där gruppen A består av de mest tåliga perennerna och D de minst tåliga. Dessutom är vissa perenner emellertid särskilt beroende av ett väldränerat läge för bra tillväxt och övervintring. För dessa fall har bokstäverna försedds med en asterisk * för att förtydliga det behovet.
En perenn övervintrar enligt det nya systemet: pålitligt, vanligtvis, ibland eller inte – varmed chansen för att lyckas beskrivs.
Övervintringsförmågan kan ökas genom att odla perennerna på upphöjda väldränerade bäddar, i vindskyddat läge och genom att vintertäcka dem. Dessa åtgärdar gör att även mer känsliga perenner kan ofta klara sig bra.
Växten är tålig och övervintrar bra.
A = Övervintrar pålitligt
A* = Övervintrar pålitligt på väldränerat läge
Växten övervintrar oftast bra på rätt växtplats.
B = Övervintrar vanligtvis
B* = Övervintrar vanligtvis på väldränerat läge
Växten är känslig för olika vinterväder.
C = Övervintrar ibland
C* = Övervintrar ibland på väldränerat läge
Växten klarar normalt inte en svensk vinter.
D = Övervintrar inte
Som du redan kunde läsa ovan kan det så kallade mikroklimatet i vissa fall spela en viktig roll i en plantas välmående, och detta är lika sant för fleråriga växter. Saker som kan skapa ett någorlunda annat (mikro-)klimat till resten av omgivningen, och därmed påverka plantornas tålighet är t. ex. snö, frost och snabbt växlande temperaturskillnader.
Ett rejält snötäcke kan hjälpa många växter att övervintra i fint skick, men helst ska snön inte komma förrän marken har frusit till lite. Det behövs bara ett ganska tunt snölager för att det ska bara vara några få minusgrader under täcket, trots en mycket lägre yttertemperatur. Därför klarar sig i regel rötterna och de grenarna som täckts av snö, där vissa andra 'oskydade' grenar fryser. Till skillnad från träd och buskar vissnar de överjordiska delar på de flesta perenner ner helt. Då övervintrar plantorna endast med knoppar under jord eller precis i markytan. Och det är där snöns stora betydelse för perennerna visar sig främst. Det är nämligen snöns ‘värmeisolering’ som hjälper de flesta perenna plantor att överleva vintern många gånger bättre i mellersta och norra Sverige än i delarna av landet som egentligen anses vara mildare men där de kan plågas av den ofta uppträdande barfrosten.
När det sägs att en planta är (mer eller mindre) “härdig”, så tyder det på växtens förmåga att för det ena klara plötsliga, stora temperaturförändringar och för det andra står ut med (mycket) låga temperaturer under långa perioder. Liksom den nästan motstridiga situationen att vissa växter klarar sig bättre i “oväntade” delar av landet på grund av snön, så finns det även plantor som kan skadas av frost när våren kommer, även om de annars är tåliga (härdiga) och klarar flera minusgrader utan problem. Detta kan t. ex. hända när naturen ‘lurar’ dem med en kortlivad varmare period under vintern eller vårvåren; då uppfattar plantorna det såsom våren är här och de börjar vakna till liv ur sin vintervila. Den stora faran för dem finns i faktumet att dessa mildare perioder oftast följs omedelbart av förnyad (kärv) kyla: växterna är nämligen fortfarande mycket köldkänsliga efter de har blivit väckt ur sin vintersömn. Då tål de helt enkelt inte att hamna i en ny kall period, och blir drabbade av frostskador i lövverket och ibland t.o.m. rötterna. Här finns det alltså en jämförbar situation som den som nämnts ovan med barfrosten: för en del växter är det mycket svårare att klara en vinter som har skiftande temperaturer mellan kall och varm än det är för dem att klara sig i en vinter som är (mycket) kärv, men som ändå är stabil i temperatur. Dessa ‘växlande’ vintrar förekommer numera allt oftare i stora delar av landet. I dessa fall rekommenderas vanligtvis att täcka plantorna eller ge dem en annan form av vinterskydd.
Har du råd till att förlora den ena eller andra plantan genom t. ex. frost, kan det vara en trevlig utmaning för dig som vill prova dig fram, att ställa växter i din trädgård som egentligen inte anses (eller ansågs) vara tillräcklig härdiga för zonen där du bor. Eller att testa plantor som är relativa ‘nykomlingar’ och som inte upptagits i växtatlassen än.
Har du frågor om härdigheten, kan du alltid kontakta vår kundservice.