Sjukdomar och skadedjur i idegranshäcken
Här kan du läsa om hur man känner igen de vanligaste sjukdomarna och hur man kan bekämpa dem.
Idegranen är en väldigt robust häckväxt. Den är relativt vinterhärdig och tål dessutom vind, hetta, föroreningar och skugga väl. Tyvärr finns det dock ingen häckväxt som är fullständigt oförstörbar. I de flesta omständigheterna kommer en välskött idegranshäck att bli hundratals år gammal utan att den drabbas av sjukdomar i alltför stor utsträckning, men det kan förstås hända att din idegranshäck mot förmodan blir sjuk. Därför vill vi gärna informera dig om de vanligaste sjukdomarna och skadedjuren i idegranshäcken. Här kan du läsa om hur man känner igen de vanligaste sjukdomarna och hur man kan bekämpa dem.
Idegran med ruttnande rötter
Ruttnande rötter är något som nästan alla häckväxter kan drabbas av. Om rötterna börjar ruttna beror detta vanligtvis på att de har stått för länge under vatten. Barrträd är dock extra känsliga när det gäller blöta rötter. Ruttnande rötter förekommer framför allt i tunga jordtyper och i jord som inte har dränerats tillräckligt. Bra dränering är således också den viktigaste åtgärden när man vill undvika att växternas rötter börjar ruttna. Detta kan låta som ett arbete som måste utföras av en expert, men ofta räcker det med att man sticker några hål i botten av planteringsfåran eller gropen, vilket gör att överflödigt vatten kan rinna bort. Endast de allra tyngsta jordtyperna är svåra att dränera tillräckligt för att en idegranshäck ska må bra.
Om din idegranshäck trots allt drabbas av ruttnande rötter, finns det några sätt du kan känna igen sjukdomen på. Bruna barr och kala grenar är exempel på ofta förekommande symptom. Idegranen är en städsegrön häckväxt och borde således inte drabbas av dessa åkommor i vanliga fall. Dessutom lider växternas tillväxt vanligtvis också av de ruttnande rötterna, och med tiden kommer de drabbade växterna att dö ut fullständigt. Det kan hända att endast ett fåtal växter i din häck drabbas av ruttnande rötter, men vanligtvis växer alla växter i samma jordtyp och då är det bara en tidsfråga innan hela häcken drabbas.
Den mest effektiva åtgärden för att undvika att häckens rötter börjar ruttna är att förbereda jorden på den nya idegranshäckens ankomst. Har din häck trots detta drabbats av ruttnande rötter? I så fall bör du gräva upp de drabbade plantorna och ersätta dem med nya exemplar. Om jorden i din trädgård innehåller mycket vatten kan du också överväga att plantera kinesisk sekvoja som ett alternativ till idegran. Kinesisk sekvoja är dock ingen städsegrön häckväxt.
Skadedjur i idegranshäcken: växthusöronvivel
När det kommer till skadedjur som kan drabba idegranen är växthusöronvivel det vanligaste hotet. Denna skalbagge gillar att livnära sig på idegranens blad. Dessutom lägger den sina ägg bland växterna, varefter larverna inte bara äter av idegranens barr, utan också av rötterna. Jämfört med andra skadedjur är växthusöronviveln särskilt envis, eftersom den kan bli mycket äldre än de flesta andra skalbaggar. Således är det viktigt att vidta åtgärder så snart som möjligt om din häck drabbas av dessa skalbaggar, annars kan växterna nämligen inte längre absorbera tillräckligt med näringsämnen för att överleva.
Lyckligtvis är växthusöronviveln ganska lätt att bekämpa om du är ute i god tid och larverna inte har hunnit börjat äta av rötterna. Det finns kemiska bekämpningsmedel för växthusöronviveln, men det är bättre för växterna och miljön om du bekämpar skadedjuret på ett mer biologiskt vis. Den mest populära metoden för detta är att använda rundmaskar, även kända som nematoder. Rundmaskarna äter eller infekterar skalbaggarna och deras larver så att de så småningom försvinner, medan de samtidigt lämnar idegranshäcken i fred. Utöver detta är det också möjligt att använda sig av olika svamparter som tar kål på vuxna skalbaggar om de kommer i kontakt med dem.
Att avlägsna växthusöronviveln från idegranshäcken för hand är ingen god idé. Skalbaggen är bra på att gömma sig, och även om du tar bort alla skalbaggar från växterna är risken stor för att en del av äggen fortfarande finns kvar.
Skadedjur i idegranshäcken: skålsköldlöss
Skålsköldlöss är en annan familj av skadedjur som kan orsaka omfattande skador i din idegranshäck. Dessa små djur gillar också att äta av idegranens barr. För att vara exakt suger de i sig av den vätska som finns i barren. Detta leder i första hand till att växternas tillväxt saktar av. Om du väntar för länge med att bekämpa skålsköldlössen kan konsekvenserna dock bli mer omfattande. Växterna försvagas sakta men säkert, varefter barren blir bruna eller svarta och så småningom faller av växterna. Som nämnts är kala grenar en ovanlig företeelse bland dessa städsegröna barrträd. Om grenarna blir kala är detta således nästan alltid ett tecken på att något inte står rätt till.
Tyvärr har skålsköldlössen ofta redan hunnit sprida sig i stora antal i häcken när man väl upptäcker dem. De lämnar honungsdagg på grenarna; ett klibbigt sekret som ofta är det tydligaste tecknet på att skadedjuret förekommer i häcken. Skålsköldlöss är lättast att bekämpa kort efter födseln. Senare skyddas de nämligen av ett sköldliknande lager i enlighet med djuret namn, vilket gör att det är svårare att bli av med skadedjuret. Således lönar det sig att välja bekämpningsmedel enligt vilken livsfas djuret befinner sig i. Den goda nyheten är att det finns olika kemiska bekämpningsmedel att välja mellan när man vill bekämpa skålsköldlöss.
Bekämpningsmedel mot skålsköldlöss appliceras vanligen på växterna i flera omgångar, med några veckors mellanrum. Detta fortsätter du sedan med tills alla skålsköldlöss i häcken har dött. Det är dock ofta svårt att fastställa när detta sker, och således väljer många trädgårdsmästare helt enkelt att göra sig av med den befintliga häcken och plantera en ny idegranshäck i dess ställe.